Vad gör vi om? Frågan ställer vi oss 1000 gånger om dagen. Om någon blir sjuk. Om styrningen inte funkar. Om elen inte funkar. Om någon bara ledsnar. Om något händer hemma. Om pengarna tar slut.
Ja, jag vet ärligt talat inte. Nalle kan bli fullkomligt galen på min ständiga tro eller kanske över tro, på allt allt löser sig. Med alla hans projekt, påbörjade, ibland avslutade och lika många gånger liggande påhitt skulle man kunna tro att det är han som glatt visslar och rycker på axlarna och säger- det ordnar sig. Så är det inte. I det här är det nog mest han som vänder och vrider på allt, ja plus hela våran omgivning. Efter alla orkaner som varit sista tiden har inte de nära direkt blivit lugnare. Jag saknar pappa och svärmor varje dag och särskilt pappa, men jag vet!, han hade svetsat fast båten i kajen om han hade varit i liv. Min saliga svärmor var en mycket rar och omtänksam människa men ack så känslig och orolig, hon hade inte tyckt om det här. För länge sedan lovade jag i en gammal blog att när vi köper en jolle till båten så ska den döpas till Britt-Anders för att hedra dessa båda muntergökar. Nu har vi en ny jolle och givetvis tänker jag uppfylla mitt löfte. 

Vi oroar oss nog båda inför olika saker. Jag tänker ibland att min brist på just ängslan kanske beror på att jag inte riktigt förstår vad jag ger mig in på. Förra gången var längsta etappen Biscaya som tog knappt 5 dygn och det var väl inga bekymmer. Stormen dygnen innan när vi tillslut gick in i Roskoff var besvärligt men likt barnafödande glömdes den bort ganska kvickt. En annan anledning till min ganska avslappnade inställning är att jag som vanligt förlitar mig oerhört på Uppfinnar Jocke som jag är gift med. Jag vet att han löser det mesta så vad ska jag då oroa mig för? Det enda som kan väcka mig genomsvett på nätterna är att något händer barnen. Vi tror Gud om gott och så tänker jag att vi är inte de första som seglar över. Rätt många har vid det här laget klarat sig bra. Vi har alla våra ansvarsområden, dvs Nalle har 500 och jag typ 3. Därtill går mina så där. Vi satellittelefon kan man tanka hem grib-filer och vidare väderprognoser. Detta är jag satt att lära mig. Just nu känns det lättare att lära mig att svetsa den nya hytten, men jag tänker som vanligt, det löser sig med skridskor, bara det blir is.

Kalmarsund 1:e mars 2012