Jag tror förutom Västervik att detta är det blåsigaste stället som finns på den här planeten. Jag har givetvis inte de minsta vetenskapligt belägg för det och helt säkert är det ännu en av mina överdrifter, men tame tusan att det har blåst sedan vi satte in näsan här. Vi ligger förtöjda med aktern in mot bryggan, där vi då har vårt sovgemak. I bästa fall är man så trött så man bara slår ihop på kvällen för börjar man väl lyssna på tamparna som gnekar fram och tillbaka blir man klarvaken och två minuter senare galen. Därtill hugger hon och sliter så det är lika gungigt som på Atlanten ombord. Att man aldrig är helt stilla och att det låter gör en både lite trött och irriterad. Leksaker som i bästa fall bara ligger och rullar mot något skott eller i värsta fall spelar melodier varje gång de slår in i inredningen kan få en att fullkomligt förlora förståndet. På nedresan låg en hylsa lös inne i ett skåp, en hel natt lyssnade alla på det som lät som en stenkula som rullade längs en gammal marmorbelagd skolkorridor. Vart efter båten gungade kom ljudet tillbaka. Jaha, tänker ni, dumma lata människor som bara klagar. Gör något åt det! Jo, det ska jag förklara. Skåp öppnas inte under gång så gärna. Just i detta skåp förvarar Nalle merparten av sina verktyg och om man jämför mängden irritation över en rullande hylsa mot det inferno som skulle ha uppstått om jag öppnat och blivit dränkt i skruvmejslar, hylsnycklar och 200 lösa buntband, ja då får väl hylsfan ligga där och rulla och jag trycker kudden hört över huvudet. Riktigt så mycket gungar det ju givetvis inne i hamnen som ute på havet men trots allt, det är alltså aldrig stilla. Detta, samt den eviga blåsten och brist på solsken gör en rätt så less.

Alla börjar nu förbereda sig för avgång och vi hade planerat att gå i dag, lördag men bestämde oss två timmar innan klockan blev 12 och förta gruppen av Vikingar ger sig av att vi lugnar oss tills i morgon. Vi är förvisso utklarerade från och med i dag, men ber vår herre om gott och att det i egentlig mening inte har någon betydelse. Kontoret är stängt i dag och fram tills tisdag så även om man skulle vilja göra något åt det så kan man inte. Nalle och Peter är på stan och handlar det sista som säkert tillslut blir ett par kundvagnar. Främst ska vi ha med oss frukt och grönsaker härifrån. En stock bananer kostar inte så många kronor, är himmelskt goda och får långsamt mogna på däck. Mjöl och annat har vi så förhoppningsvis kan vi baka under gång och få bröd. En gång har vi provat att baka ananas paj och om det sedan berodde på att alla var så utsvultna på sötsaker eller om et var så gott som vi faktiskt upplevde, vet jag inte, men underbart var det för det.

Det goda med konvojsegling är att det finns så många mer eller mindre kloka människor omkring sig. Alla med olika bakgrunder, kunskap och erfarenheter. Vissa är oerhört tråkigt. Det bakomliggande är nog lika varierande som mängden deltagare. Till slut härnere blev vi 17 båtar tror jag. Endast en kille från Göteborg seglar helt ensam, modigt, jag skulle inte göra det. Även om jag vore en jäkel på att segla skulle jag inte ha modet. Väldigt många har med sig crew eller jag tror egentligen alla har det. Det är tufft att bara vara två även med autopilot, den innebär inte att du kan krypa ner och sova hur länge som helst. Även om man inte sitter uppe hela tiden så för det var 20:e minut vill vi för det titta efter. På de här jätte vattnen är det inte alls säkert att någon står på bryggan hela tiden på de stora fartygen och innan man hamnar för nära varandra vill vi kunna göra något åt det. I går eftermiddag blev vår AIS uppdaterad. Först väntade vi i två dagar på att han skulle komma och till sist gjorde han det faktiskt. Han tittade in, suckade och sa att det här var en mycket gammal modell och att det troligtvis skulle bli billigare att köpa nytt. Jag tittade på min man med en blick som sa honom att om han köpte en jäkla pryl till så kastar jag plånboken i sjön. Denna gång förstod han budskapet och muttrade olika ohörbara saker. Raymarine kille skruvade ner vår apparat och sa ungefär, – vi hörs!

  • Ja, men pris då, sa Nalle.
  • Jag hör av mig om det innan det är klart.

Å vad det betyder kunde vi sedan bara drömma om. Ett dygn senare hade vi ingenting hört och Nalle gick upp till deras kontor. Nu var han inte där men de kunde prata i telefon. Pris kunde vi få i kassan men eftersom han inte var färdig ännu så kunde vi inte betala, dock fick han ett timpris. 105 €/h. Jahopp och redan hade ett dygn gått och inte var det klart. Senare på eftermiddagen lämnades allt tillbaka, klart för installation nedknölat i en plastpåse. Det kostade en timmes jobb men då fick man montera själv, vilket Nalle ägnade sig åt hela eftermiddagen. Jo, nu heter båten även Lady Sparrow på Marine Traffic, bekymret var nu bara att en sladd blev över. Det fanns ingenstans att sätta i den och inga andra båtar syntes. Inte ett eko någonstans. Nu kommer det fina i kråksången med att vara många. En brygga innanför oss ligger Hafsorkestern, döpt efter Mumin pappans båt, som väl i och för sig stavade med Å, Hafsårkestern, men i internationella sammanhang är det klokt att inte stava saker med alfabetets sista vokaler. Nåväl, karln ombord är klok som en bok och efter 10 minuter i elskåpet här var saken klar. Trådar satt i en stor sockerbit och i den skulle en annan knippe trådar sitta och då de fått kontakt dök det plötsligt upp en herrans massa båtar och allt är nu i ordning.

Nu återstår bara att fatta hur SSB radion fungerar, jag har fått i gång den men skulle behövt ha gått den där kursen för amatörradio som jag har tänkt gjort i flera i år. Den skulle va god att kunna använda, den sänder på längre avstånd än VHFén vilket är en fördel ute i den oändliga Atlanten.

Nu återstår det att kramas adjö till de som går i dag, i går när ni läser det här.

Nu är klockan 8.30 i det här landet, det är söndag morgon och dags att säga bye, bye till Kap Verde. Mycket har varit roligt, en del mer trassligt. Utsikten över hamnen och vulkanerna fantastisk, men nu är det nog. För sista gången har jag packat min dator, köpt en färskpressad apelsin juice endast för att komma åt ett vettigt WIFI.

Om ett par timmar seglar vi ut i atlanten och nästa rapport kommer från Barbados, hoppas jag. Vad vi vet om vädret är att det är helt ok. Det kommer ett lågtryck längs amerikanska kusten som vi nog inte på något vis kommer att träffa på utan bara få smaka på den gamla sjö som ligger kvar. Till Karibien kommer vi nu oavsett om vi vill eller inte. Passadvinden tar oss dit vi ska så det är bara att segla med. Gunga kommer det att göra och jag hoppas att när jag kommer hem så är allt surrat och stuvat. Det sista jag ska göra är att besöka Floating Bar för sista gången och bjuda Edith på den glass som jag lovat henne var och varannan dag. Antingen har jag inte haft pengar på mig eller så har Laktos tabletterna legat kvar ombord och vi har prövat den några gånger under resans gång och det blir inget bra, en laktos mage på liten yta den drabbar alla.

Fram tills att vi hörs igen önskar vi er alla goda dagar och om allt går som tänkt så hörs vi om 15.6 dagar, det är Nalles tips för hur lång tid det tar. Jag har sagt 18 och Peter jobbar bredare och sagt mellan 2-4 veckor. Den som kommer till kaj får se.

Eder utsände i Mindelo.

 

 

Advertisements