Som vanligt sena intill omöjlighet kom vi så i väg. Edith fick hoppa lunch i skolan till förmån för hamburgare från #torget1, det var ett bra val tyckte hon. Vidare Apoteket i Valdemarsvik som packat och beställt hem det sista som saknades. Ännu en gång slås jag av hur hjälpsamma människor är. I dag stod det lapp på entrén att de pga sjukdom var tvungna att hålla stäng och jag var dessutom flera timmar tidig. Helt säker på att ingen hunnit ta rätt på all medicin jag bett om att få ut så står så en leende apotekare och förklarar hur allt är tänkt och vad som gick att få ut under frikortsperioder och vad som blivit uttaget i förväg. Jag fattade ingenting men tackade oändligt, hann säga puss till favvo Gunsan och rusade ut till bilen som återigen var så packad att den kröp längs backen. Hade inte Tommy kommit hem och hjälpt mig tidigt i morse hade jag nog inte fått med mig hälften. Nu kom han farandes bar och stuvade och åkte och köpte extra prima hönsmat som nu är preparerat runt om inträdgården så pullorna får en fin helg med. 13.00 var sista sekund att knyta loss och ge oss av. I den stund visste vi inte alls om det skulle funka alls. Nalle har förutom att han har lyckats vända upp och ned på hela båten påbörjat ett hyttbygge där uppe men även rivit hela styrningen, och utan fungerande sådan är det inte lätt att åka. Det har sedan vi köpte båten suttit en helt värdelös ratt här nere. Inget ser man ut genom rutorna och det minsta det gungar måste man springa upp och styra därifrån. Följden att detta är att allt revs, ny styrplatta blir i nya hytten och den stora ratten flyttas fram och fästs på aktre väggen på hytten. Bekymret, ja eller ett av många, är att hela styranordningen bor under min säng. Av den ser jag inte mycket av det lovar jag. Men å andra sidan lär det inte bli svårt att stå upp och sova i kväll. Nalle kraken var gråtfärdig när jag kom ombord. Allt i en galen röra. Verktyg, matlådor från jobbet med lite lagom gamla matrester i, all mat som stod i kartonger efter gårdagens handlande. Han lider inte själv utav det, han går in i någonslags overklig bubbla där han bara jobbar, inget annat finns därutanför. Vill man tala med honom får man oftast inget svar eller i bästa fall ett ganska otrevligt, men då har han ju för det sagt något. Nåväl. Nya slangar som pressats, hydralolja nästan överallt och timmars pill och fix så styrde hon alldeles fantastiskt fint. Vännen Magnus hade kastat sig i bilen bara för att vinka hejdå men engagerades genast i att åka till Västervik och möta oss för att köra upp Nalle till Gamleby så vi får ner hans bil. Sedan ska det köras sopor, båten är eller rättare sagt delvis isolerad med frigolit  som numera ligger i sopsäckar. Frigolit och svetsning är det visst något dåligt och farligt med. Jag tror det är därför jag har en brandsläckare i det som har varit min säng. Barnen slurpande ned i båten på sitt alldeles vanliga och självklars vis. Edith hade med sig skolarbete hem som hon pysslat med och lillebror har haft avsmakning av kakor, kex och lite godis. Livet på havet funkar det med.