Eller för den delen utan bränsle.

Några skrev och frågade om husbåten efter att jag härom sistens la ut en länk ifrån någon dagstidning om en räddningsinsats av Sjöräddningen och kustbevakningen julaftonsnatten. Vi visste inte själva om det utan det var på tal om något helt annat som Nalle googlade husbåten som han fick syn på en massa olika artiklar ifrån TT och en massa olika tidningar om fyra personer som gett sig ut i en eka mitt i natten och sedan hamnat i sjön, tack och lov räddades alla trots att ett par av dem var i rätt risigt skick. En länk om dom här knäppskallarna la jag ut på Facebook så nu tänkte jag att jag skulle berätta ” The Housboat Story”.

IMG_4920

 

 

När vi fortfarande bodde kvar på Torrö så bland allt annat bråte Nalle hade så ingick det även en gigantisk pråm som en gång i tiden fungerat som slaktpråm till en laxodling. Denna var nu helt rensad på kar och övrig utrustning och på denna hade han tänkt sig att han skulle bygga ett hus, ty något måste man ju ha att göra. Eftersom han bara pluggade heltid på sjöbefäl, skötte fisket året runt, hade en sommarkiosk samt jobbade som matros hela somrarna på en pasagerarbåt så behöver man ju ha något att pyssla lite med. Pråmen fraktades hem ifrån Syrsan och så småningom fanns det även en sommarstuga i ett fritidsområde att ställa på den. Huset erbjöds han först att köpa för rätt mycket pengar, maken gav till motbud att de kunde betala honom så kunde han eventuellt ha den stora godheten att forsla bort det. Husägaren blev upprörd över oförskämdheter och tackade för visat intresse, några månader senare var det annat ljud i skällan för då var deras nya hus beställt och väntades inom kort stå på deras tomt varpå det skulle bli en smula trångt med det gamla huset kvar. Då var det en som drog på mun och log, jo han kunde väl kanske ta rätt på deras gula timmerhus om dom nu så prompt ville det. Inuti honom var han lycklig som ett barn, men det var då inget han delade med sig till dom med. Under en vecka förbereddes själva flytten. Allt tegel lyftes av och huset som var byggt av timmer som i en vinkel sågades itu och jag passade på att plocka hela deras tomt ren på kantareller, det vet jag inte om det ingick men det man inte vet lider man inte av. Så en lördag morgon gick gubbarna på Torrö man ur huse samt lilla jag och så åkte vi och mötte upp kranbilen som skulle lyfta ner huset till kajen. Redan när han skulle köra upp till huset med detta enorma ekipage var det väl trångt när det sedan låg ett hus på som var betydligt större än själva flaket var det i det närmaste omöjligt. Nere på gatan samlades alla daglediga för att nyfiken beundra detta stollepro till projekt. Efter att ha sågat ner några träd samt “breddat” infarten lite kom det hela ut och efter ytterligare någon timme med att köra en halvmeter framåt, vrida på ratten och backa tjugo centimeter hade han även kommit ner på vägen. Sedan lyftes allt av med mobilkran från lastbilen och över till pråmen. Resten av dagen ägnades åt att dra hem skapelsen som av någon kallades för kyrkan på Torrö. Allt parkerades ute på Stångudden, en del av Torrö som vi själva ägde, samt en annan halva som vi än i dag arrenderar. Så småningom byggdes de olika delarna ihop och när det hela ett år senare var färdigt var det ett gult hus med storstuga, två små sovrum, badrum, bastu samt något som Nalle kallade för Master bedroom. Vi har en del olika åsikter om vad det innebär, jag kan dra mig till att kalla det för ett större rum, men mer var det inte. Kontrakt skrevs med polskt fritidsfiskeföretag som varje vecka skulle skicka mellan fem och sju gäddfiskande polacker. Dygnen innan den första gruppen anlände såg vi inte röken av maken alls och samma morgon som dom  skulle hämtas i Flatvarp gjordes det sista och då innebar det inte att pimpa lite med dukar på borden utan det var mer att dra vatten, koppla in pumpar, duschar och montera varmvattenberedare. Ganska omfattande skulle man kunna säga. Signe som då väl var knappt tio år släpade ut samtliga matrester som fanns i huset och knallade i gryning ut till Stångudden då hennes plastpappa inte varit synlig runt matbordet den senaste tiden. Polackerna hämtades av snäll granne vilket gav husbåtsägare Dallner ytterligare värdefull tid att få skapelsen bebolig, men efter en timme var det oåterkallerligt. Polackerna klev ombord och då de öppnade dörren bröt om inte världskriget ut men för det ett smärre inbördeskrig med arga fiskare på ena sidan och en rasande hyresvärld på den andra. Ty att kalla hans eminenta husbåt för ruckel, vrak och dessutom en massa andra icke översatta polska tillmälen. agenturen i Polen ringde oavbrutet och den mycket kränkte maken skällde tillbaka och undrade om det var mer värdefullt att han satt i telefon och fick skäll eller om det måhända gjorde mer nytta om han släppte telefon och satte fart med de förbättringar som så önskades. Natten tillbringade dom i grannens sjöstuga medans de dränkte sina värsta sorger i Vodka. Dagen efter var de betydligt mer medgörliga och på riktigt gott humör och när deras sista önskan om ” Nice outdoor furnitures” gått i uppfyllelse så var det som friden lade sig över dom. Veckorna gick och på lördagar byttes dom om och för varje gång fylldes vårt skafferi på med salt, mjöl och sprit från polen då de inte brydde sig om att ta med något hem. De absolut flesta var oerhört vänliga och trevliga och de som inte var det dom hittar man ju överallt i alla sällskap och de här var inte värr än andra. En gång bjöds vi på middag av dem och massa mat bars in och vi satte oss till bords. Två rejäla glas ställdes fram och då jag för det första är tjej och för det andra utav en lite magerlagd sort så bräddfylldes inte mitt dricksglas med vodka utan den sista centimetern späddes det ut med fruktdricka, Nalle däremot som är en stor stark karl han fick då inget annat än sprit i sitt glas. Så småningom var husbåten anmäld till i princip allt. Länsstyrelsen beslutade om ett vite på många tusen då hon låg inom naturreservatet. Andra öbor hade oerhört ont i magen av att vi tjänade pengar på den. Det hade gått att göra pengar för alla om man hade velat, men istället för att kanske sälja nybakat bröd eller vad som helst valde några att viga tiden åt att kolla upp att vi skattade för pengarna vilket vi absolut gjorde, varenda krona, ingen hade vågat göra annat på den holmen. Tillslut åkte hela ekipaget utom synligt håll från Torrö och låg till salu rätt länge. Efter ett par år så hörde sig så en man från Stockholm av sig framme i vårdagarna och ville köpa henne. Just dessa ord hade vi hört rätt många gånger men sedan slutade det alltid med ett stilla rinna ut i sanden. Skillnaden mellan denne man och de andra var att han betalade handpenning omedelbart, utan att ens ha sett den. En annan gång såldes den nästan till Ryssland och vid den tiden var den dessutom mycket dyrare. Det var bara en liten hake den gången. Nalle skulle bara betala in ca 7000 kronor på ett Western Union konto. Minuten senare såg vi pengarna på PAY PAL. Men någonting gjorde att det kändes för bra för att vara sant, så Nalle kollade upp PAY PAL kontot. Det kom inte från dom, det väntade inte ett par hundra tusen någonstans på oss utan allt var bara bluff och båg i en förhoppning om att komma över de tusenlappar som skulle skickas till dom. Men den här gången såg vi pengarna på riktigt och efter en del turer mer eller mindre märkliga skrevs så papper ombord och den svårsålda bytte ägare, för gott. Som alla andra köpare hade även detta gäng en del frågor till säljare. Som till exempel åt vilket håll Stockholm låg och om han även kanske kunde bistå med att rita en karta. Nalle pekade åt rätt håll men rekommenderade bestämt bogserbåt till huvudstaden. Nej, nej, nej. Dom skulle hänga på utombordsmotorer och köra henne upp. Vansinne sa Nalle, självmordsförsök, sa jag. Det är ganska långt till Stockholm och ganska gott om öppet vatten där det kan bli gung åt alla möjliga håll och kanter. Nalle sa att dessa trots allt kanske var tillräckligt galna för att få dt att gå vägen och för den delen var den inte längre vår och hur den försvann bort var inte vår huvudvärk. Nu blev ju deras resa värre än vår seglats. Deras kantades ständigt av kustbevakare, sjöräddning och arga vatten/markägare där de förtöjt utan lov, gått på grund och kört sönder pontoner. Ganska snart dök det upp varningar på Facebook, att folk skulle se till att hålla det låst runt sina båthus och motorer då besättningen på denna flytande farkost tankade väldigt billigt överallt, utan minsta uppsåt att betala. Till sist förliste eländet utanför Lammskär vars ägarinna tydligen inte uppskattade det allra minsta att få oväntat besök. Utav någon fullkomligt outgrundlig anledning för dessa galningar för sig att återvända natten till julafton och ger sig ut mitt i natten i mörker och kyla. Tre trillar i vattnet men som väl är ligger sjöräddningen i Arkösund i princip runt hörnet och kommer ut och räddar dem. En var medvetslös, en hade fått ett EP anfall och alla var hemskt kalla och medtagna. Polis kallades också dit och kunde omhänderta förmodat stöldgods. Nu är dom visst släppta på fri fot och då husbåten skulle bli en present till köparens flickvän skulle jag bara bestämt vilja komma med ett gott råd till nästa gång som vanvettet vaknar i dig och du vill ge presenter i överdåd. Nöj dig med choklad och blommor, kontant betalt, inte stulet, från ICA och lämna det i från dig fortast möjligt.

 

 

Advertisements