Med cykel akterseglad i Borkum.

Jag var denna morgon ombedd att vara resklar klockan 08.00. Resklar innebär att allt som plockats fram och som kan befaras rasa ut vid minsta vindkår bör vara stuvat annars kan jag ägna dagen åt att försöka jaga rätt på saker som far som loppor överallt ombord. Nu slog jag upp luckorna mot yttervärlden vid strax före sex och det var då fasen ingen munter syn. Regn och blåst så det tjöt i riggen. Skepparn kom så småningom upp han med och konstaterade surt att det såg nog mörkt ut för vidare resa i dag. Men efter lite travande på kajen slogs maskin på och ut gav vi oss och två andra segelbåtar. Den tredje, som förtöjt i redd med oss i går kväll höll vi på att få med oss. Redan igår kväll upplyste jag de holländska gossarna ombord att åtta i morgon bitti går vi och det gör vi med eller utan er och då dom var på väg mot Ems gjorde dom klokast i att knyta sig loss från oss. I morse var det inte längre någon självklarhet utan dom verkade sova väldigt gott. Inte ens när vi drog igång maskin syntes ett livstecken även att det borde ha vibrerat som i en centrifug nere hos dom. När vi nu är så beroende av strömmen och tidvatten för att komma fram är varenda minut värdefull. Ny metod; banka i deras skrov. Jodå, efter 10 minuter till kom det ut tre yrvakna surpttar som inte på något vis önskade oss trevlig resa.
Adjöss med dom, adjöss jäkla Borkum och efter en timme i full fart mot vinden och mot strömmen kom vi även på; adjöss skepparns cykel ty den låg kvar på kajen. Det är inte enbart en vanlig rostig gammal cykel. Det är den dyraste av alla cyklar, den kostade närmare 1.5 miljoner då ingick det förvisso en segelbåt. Båten hade vi som väl med oss. Nalle kan ibland vara en smula ebatig och tjurskallig så jag fruktade en gir på 180 grader tillbaka och hämta cykelskrället men så blev det inte. När alla vi andra hoppade Nordsjön i dag så hoppade för det cykeln ombord på Pedro Doncker, ett oerhört vackert segelfartyg och liftar numera på däck ner till Rotterdam där förhoppningsvis våra vägar möts igen.
Vi visste att vi hade ungefär 3 timmar på oss ner hit till Delfzijl, inloppet till kanalen mot Amsterdam. Ganska så på pricken inom avsedd segeltid tuffade vi in i gästhamnen. Inte så många platser för stora båtar men alla var vänliga och plats skapades, ni vet hjärterum och stjärterum.
Under nedresan hit har Edith gjort ett nytt fruktlöst försök att gifta sig med sin lillebror, hon till och med borstade håret. Inte ens det hjälpte. Han verkar oerhört nöjd med sitt fria liv som ungkar. Upp från byssan kommer nu underbara dofter av pytt i panna som ska sköljas ner med en flaska bubbel, det får man minsann när man kommer till ett nytt land. Efter lunch får det nog bli en tur att leta soptunnor. Jag vet inte hur dom andra gör, kastar i sjön? Inte helt naturligt för oss som vuxit upp i ” håll Sverige rent” kulturen. Men det finns inga soptunnor, man kan inget betala med kort och man kan inte köpa cigaretter. Märkligt land vi lämnat. Nu är vi i Holland och som Edith sa, du ers Majostät, du bestämmer väl över allt?
Och för en gångs skull var vi helt överens.
Äntligen någon som förstår.<a href=”http://track.adtraction.com/t/t?a=690976970&as=1073853044&t=2&tk=1″>Köp tröjan Power Houdi hos Outnorth – The Best of Scandinavian Outdoor</a><img src=”http://track.adtraction.com/t/t?a=690976970&as=1073853044&t=1&tk=1&i=1&#8243; width=”1″ height=”1″ border=”0″>